Galápagosöarna

Ögruppen Galápagos ligger hundra mil västerut i Stilla havet, från Ecuador’s kust räknat. Arkipelagen omfattar arton större öar och runt hundratalet mindre. Öarna ligger vid ekvatorn som går över Isabela, Galápagos största ö. De upptäcktes år 1535 av den spanskfödde biskopen Fray Tomás de Berlanga. Han var Panama’s biskop och seglade till Peru för att lösa en dispyt angående markdelning efter erövringen av Inka-imperiet. Under seglatsen mojnade vinden och fartyget drev i de starka strömmarna mot Galápagosöarna som ditintills varit oupptäckta. Arkipelagen annekterades av Ecuador år 1832. Tre år senare kom den brittiske biologen och forskaren Charles Darwin till Galápagos. Under fem veckors tid studerade han det biologiska livet och geologin på fyra av Galápagos’ öar. Darwin’s bok Om arternas uppkomst är inspirerad av hans forskning på just Galápagos. På 1950-talet hittade den norske marinbiologen och upptäcktsresanden Thor Heyerdahl sydamerikanska krukskärvor på de obebodda öarna, vilket skulle tyda på en tidigare civilisation, eller åtminstone besök, något som fortfarande anses kontroversiellt.

Galápagos är känt för sina endemer, det vill säga djurarter som inte finns någon annanstans på vår planet än just på Galápagosöarna. Orsaken till detta är öarnas isolerade läge i Stilla havet. Några av dessa djurarter som är unika för ögruppen är bland andra havsleguanen med upp emot fyrahundratusen djur fördelade på öarna och Galápagosvråken som är ögruppens enda rovdjur. Utöver dessa finns här också Galápagospingvinen, Galápagossköldpaddan och en landleguan. Samtliga öar har också en population av Galápagossjölejon på runt totalt femtiotusen djur. Alla öar utom Genovesa har också en för ögruppen unik lavaödla. År 1959 beslutades det att Galápagos skulle bli nationalpark. Havet runtomkring ögruppen blev klassat som naturreservat år 1986. Området finns med på Unesco’s lista över världsarv. De flesta som reser till ögruppen gör det genom en kryssning. Det går också att flyga till någon av ögruppens två flygplatser. Ögruppen har knappt trettiotusen bofasta, varav en tredjedel av dessa bor i Puerto Ayora på huvudön Santa Cruz. Här finns inte något nattliv utan den som besöker Galápagos gör det för det till största delen för det unika djurlivets skull. Att sprätta en god flaska vin gör man kanske först efter resans slut, medan man ser på bilder och minns jättesköldpaddorna i reservatet El Chato, eller snorklingen och sjölejonen på La Loberìa på ön San Cristobal.

Ön Española är omkring fyra miljoner år gammal och en av Galápagos’ äldsta. Här ligger Gardner Bay och Suárez Point, platser för fågelskådning. Här häckar alla Galápagosalbatrossar. Vill man gå på hike har ön Santa Fé två korta leder där man som besökare får tillfälle att se Galápagos’ landleguaner. Ön Floreana har ett unikt frimärkslöst ”postkontor” där det går att posta brev och vykort från denna högst avlägsna och obebodda del av världen. Besökare stannar till vid denna fågelholksliknande brevlåda och lämnar eller plockar upp ett vykort för att leverera det till mottagaren. Så om någon från låt oss säga Stockholm hittar ett brev eller vykort som ska till någon i kanske Norrtälje, kan denne ta med sig detta och se till att det kommer fram. Turisterna agerar alltså brevbärare.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

daynight