Nazca-linjerna: Perus gåtfulla markkonst

I södra Perus Nazcaöken finns ett av världens mest fascinerande arkeologiska mysterier: Nazcalinjerna. Dessa enorma figurer och linjer, ristade i marken, har förbryllat forskare och lockat besökare i nästan ett sekel. De är ett arv från en svunnen civilisation och väcker frågor om deras syfte.

Ett ökenlandskap förvandlat till konst

Nazcalinjerna, utspridda över nästan 500 kvadratkilometer mellan städerna Nazca och Palpa, ungefär 40 mil söder om Lima, är ett slående exempel på forntida markkonst. Det var Nazcakulturen (cirka 200 f.Kr. – 600 e.Kr.) som skapade dessa verk på denna torra, vindstilla och stabila plats. Metoden var enkel men effektiv: det översta lagret av mörka, järnoxidbelagda stenar togs bort, vilket blottade den ljusare sanden under.

Kontrasten skapade linjer och figurer som står i stark relief mot ökenlandskapet. Trots att linjerna är grunda, oftast bara 10–30 centimeter djupa, har det torra klimatet bevarat dem i årtusenden. Den sammanlagda längden av alla dessa linjer uppgår till över 1300 kilometer, ett bevis på Nazcaskulturens hängivenhet.

Figurernas otroliga variation

Markteckningarna kan delas in i tre huvudtyper: raka linjer, geometriska former och figurativa avbildningar. De raka linjerna korsar landskapet i ett komplext nätverk, ibland parallellt, ibland korsande varandra. De geometriska formerna inkluderar trianglar, rektanglar, spiraler och andra komplexa mönster.

De figurativa avbildningarna

De figurativa avbildningarna, cirka 70 till antalet, är kanske de mest välkända. Dessa föreställer en häpnadsväckande variation av djur, växter och till och med människoliknande figurer. Bland dessa finner vi en kolibri, en spindel, en apa, en val, en kondor och den enorma pelikanen, som mäter hela 285 meter (källa). Alla är utförda i en stiliserad och monumental skala, vilket gör dem bäst synliga från luften.

Andra figurer inkluderar en hund, en ödla och en så kallad ’astronaut’, en humanoid figur. Variationen och storleken på dessa figurer i öknen är häpnadsväckande.

Upptäckt och forskning

Även om linjerna kan skönjas från närliggande höjder, blev deras fulla omfattning uppenbar först med flygets framväxt. De ’återupptäcktes’ 1927 av de peruanska arkeologerna Julio Cesar Tello och Toribio Mejía Xesspe. Redan på 1500-talet omnämndes de dock i skrift, men utan att deras sanna natur förstods. När kommersiell flygtrafik började utvecklas i Peru på 1930-talet, började piloter rapportera om de märkliga figurerna, och intresset för Nazcalinjerna tog fart.

Historikern Paul Kosok och matematikern och arkeologen Maria Reiche ägnade stora delar av sina liv åt att studera och dokumentera linjerna. Reiche blev en förkämpe för deras bevarande och föreslog att de fungerade som en gigantisk astronomisk kalender.

Ny teknik ger nya insikter

Forskningen fortsätter än idag, och ny teknik har revolutionerat möjligheterna. Drönare har visat sig vara ovärderliga för kartläggning och har lett till upptäckten av hundratals nya markteckningar, inklusive de som tillskrivs Paracaskulturen, som föregick Nazcakulturen. Dessa äldre geoglyfer är ibland synliga från marken, till skillnad från Nazcalinjerna som bäst ses från luften (SVT Nyheter).

Artificiell intelligens (AI) används nu för att analysera stora mängder data från satellitbilder och flygfoton. Forskare från Yamagata University i Japan har, i samarbete med IBM, upptäckt hundratals nya geoglyfer med hjälp av AI, inklusive figurer av papegojor, katter, apor och till och med avhuggna huvuden (källa). Denna teknik har visat sig vara 21 gånger snabbare än traditionella metoder.

Ett världsarv

1994 utsågs Nazcalinjerna till ett av UNESCO:s världsarv, vilket understryker deras stora kulturella och historiska betydelse för mänskligheten.

Mysteriet kring linjernas syfte

Trots årtionden av intensiv forskning är det ursprungliga syftet med Nazcalinjerna fortfarande omdiskuterat. Varför lade Nazcafolket ner så enormt mycket arbete på dessa figurer, som bäst kan uppskattas i sin helhet från luften?

Var de en astronomisk kalender?

Som nämnts var en tidig teori, som Maria Reiche förespråkade, att linjerna fungerade som en gigantisk astronomisk kalender, där linjerna pekade mot viktiga himlakroppar. Senare forskning har dock ifrågasatt detta, och experter inom arkeoastronomi som Gerald Hawkins och Anthony Aveni har funnit bevisen otillräckliga för en heltäckande astronomisk förklaring (Wikiwand).

Religiösa ritualer och vatten

En annan, och kanske mer trolig, teori är att linjerna hade en religiös och rituell funktion. Nazcaslätten kan ha varit en helig plats, och dessa enorma konstverk kan ha skapats för att kommunicera med gudarna, kanske i en bön om regn och fruktbarhet. Arkeologen Johan Reinhard framhåller att linjerna troligen var en del av religiösa ritualer kopplade till dyrkan av gudar associerade med vatten, vilket var avgörande för överlevnad i det torra ökenklimatet (Wikiwand). Djurfigurerna kan ha varit symboler för att åkalla gudarnas hjälp.

Bevattning, textilkonst och utomjordiska teorier

Andra förklaringar har också föreslagits. Vissa forskare har sett en koppling till bevattningssystem, där vissa markteckningar följer underjordiska vattenådror. Konsthistorikern Henri Stierlin har lanserat teorin att linjerna kan ha använts som gigantiska, primitiva vävstolar för att tillverka de långa textilier som var typiska för Paracaskulturen (Wikiwand).

Von Dänikens teori

En mer kontroversiell, och numera allmänt avfärdad, teori lades fram av den schweiziske författaren Erich von Däniken. Han spekulerade i att Nazcaslätten var en forntida flygplats för utomjordingar, och att linjerna fungerade som landningsbanor. Denna teori saknar dock vetenskapligt stöd (Wikiwand) och betraktas som pseudovetenskap.

Hot och bevarande

Nazcalinjerna är ett ovärderligt kulturarv, men de är också sårbara. De hotas av intrång från människor, stenbrott, motorsportevenemang som Dakarrallyt och, inte minst, klimatförändringar. Ökad nederbörd utgör ett allvarligt hot mot de grunda markristningarna.

Flera incidenter har inträffat, som översvämningar, skador orsakade av Greenpeace-aktivister 2014 och olyckor med fordon, vilket understryker behovet av skydd. Även en lastbilschaufför körde oavsiktligt över linjerna 2018.

För att skydda linjerna krävs noggrann övervakning och aktivt bevarandearbete. Forskare som Masato Sakai, expert på Nazcalinjernas bevarande, betonar vikten av att inte bara upptäcka nya linjer, utan också att skydda de som redan finns. Genom att kartlägga och aktivt skydda linjerna, med hjälp av ny teknik som drönare och AI, kan detta unika kulturarv bevaras för framtida generationer.

Turism vid Nazcalinjerna

Nazcalinjerna är en stor turistattraktion. Det vanligaste sättet att uppleva dem är genom flygturer från små flygplan som avgår från flygplatserna i Nazca och Pisco. Det är en oförglömlig upplevelse att se de enorma figurerna breda ut sig under en. Det är dock viktigt att välja ansvarsfulla arrangörer som respekterar världsarvet och bidrar till dess bevarande.

En gåta som består

Nazcalinjerna fortsätter att vara en av Perus stora gåtor. De är ett bevis på mänsklig kreativitet och uppfinningsrikedom, och deras exakta syfte kommer kanske aldrig att helt klarläggas. Men genom fortsatt forskning, tekniska framsteg och ett starkt fokus på bevarande kan vi fortsätta att lära oss mer om detta fascinerande kulturarv och den civilisation som skapade det. Nazcalinjerna är inte bara linjer i öknen, de är en länk till det förflutna och en påminnelse om människans förmåga att skapa storslagen konst, även under de mest utmanande förhållanden.